Botswana

Botswana har på kort tid gått från att vara ett ytterst fattig land till ett medelinkomstland. Med en orörd vildmark och ett av Afrikas kanske rikaste djurliv är det ett land som överträffar det mesta.

Halvöken, inlandsdelta och floder

Botswana ligger på den sydafrikanska högplatån och är till ytan något större än Frankrike. Landet är tämligen flackt och ligger på en medelhöjd på 1 000 meter över havet. Den väldiga halvöknen Kalahari täcker tre fjärdedelar av landet, bara i de östra delarna finns det jordbruksmark och savann. I nordväst rinner floden Okavango ner från Angolas högländer och bildar världens största inlandsdelta, med kanske världens rikaste djurliv.

Okavango och gränsfloderna Chobe/Linyanti i norr och Limpopo i sydöst är de enda större vattendragen som aldrig torkar ut.

Orörd vildmark med rikt djur- och fågelliv

Botswana är glest befolkat vilket har gjort det möjligt att avsätta så mycket som en femtedel av hela landet till naturreservat. En medveten satsning på naturvård och småskalig ekoturism i exklusive bemärkelse har gjort att landet blivit en av de få platser där man fortfarande kan uppleva verkliga safariäventyr i ett vilt Afrika.

Landets kanske mest kända naturområde är det unika Okavangodeltat – en labyrint av sjöar, kanaler, laguner och savannliknande landskap som är mycket vackert. Beläget mitt i Kalahari drar området till sig mängder av djur och fåglar som är beroende av vatten och grönska. Storleken på området varierar mellan 9 000 och 15 000 km² beroende på vattenutbredning och årstid.

I norr breder sig den 11 700 km² stora Chobe National Park ut sig också den med ett rikt djurliv och speciellt känd för sitt stora bestånd av elefanter.

Folket, språket och religionen

I Botswana bor strax över 2 miljoner invånare (2010). Åttio procent av befolkningen bor i de sydöstra delarna, nära gränsen till Sydafrika, och det är stor inflyttning till tätorterna. Majoriteten av befolkningen tillhör folkgruppen Tswana som har åtta undergrupper, vilka bygger på traditionella Tswanariken.

Andra folkgrupper är bland annat Kalanga (10 %), Basarwa (2 %), Kgalagadi (2 %) och vita (4 %). Särskilt känd är den säregna jägar- och samlarkulturen San (bushmän) som anses tillhör den äldsta befolkningsgruppen, Khoisan, i Afrika söder om Sahara. De uppgår i dagsläget till cirka 60 000 personer i Botswana, av vilka 3 000 fortfarande beräknas leva som jägare och samlare.

San har fått stor internationell uppmärksamhet för sin kamp för att bo kvar på sina traditionella marker i Kalahari. Större delen av befolkningen behärskar det nationella språket Setswana, och omkring 75 % har det som modersmål.

Engelska är officiellt språk. Omkring 70 % identifierar sig som kristna, någon enstaka procent är muslimer och det finns en del hinduer. Många utövar traditionella religiösa riter jämte den kristna tron.

Ett halvtropiskt klimat

Klimatet är övervägande halvsubtropiskt, och är torrt och varmt under stora delar av året.

Sommaren sträcker sig från november till mars och innebär höga temperaturer, upp till 40 grader i skuggan. Sommaren är också den nederbördsrika årstiden. Vintern – maj till augusti – är i stor sett helt torr med behagliga temperaturer.

Nattemperaturen kan dock krypa ned till under noll, i synnerhet i de sydvästra delarna. Bästa safaritiden är april till oktober då vädret är stabilt och djuren finns koncentrerade kring där det finns ytvatten, exempelvis längs floderna.

Från ett av världens fattigaste länder till Afrikas framgångssaga

Jägarfolket San och boskapsskötande Khoikhoi levde i området redan flera tusen år före Kristus.

De trängdes så småningom ut i öknen av främst Tswanafolket som kom under 1500-1600 talen och bosatte sig de sydöstra delarna och i nuvarande Transval i Sydafrika. Åtta hövdingadömen bildades så småningom i det nuvarande Botswana.

Under 1800-talet ökade intresset för området och framförallt boernas anspråk på jordbruksmark växte. Tswanahövdingarna kände sig hotade och bad Storbritannien om skydd, och så småningom upprättades det brittiska protektoratet Bechuanaland. Britterna ägnade inte Bechuanaland något större intresse, och därför förblev hövdingarnas makt stor och de fortsatte att styra över området. Än idag spelar de en viktig roll.

Nationalistiska rörelser började ta form i början av 1950-talet, och även britterna började göra upp planer för protektoratets självständighet. 1962 bildades Bechuanalands demokratiska parti som sedan blev BDP (Botswana demokratiska parti).

Den 30 september 1966 fick protektoratet självständighet som republiken Botswana. BDP-ledaren Seretse Khama blev landets första president. Till skillnad från andra länder i regionen så var det ingen radikal eller marxistisk gerilla som tog över makten utan en elit av unga, konservativa, kristet uppfostrade och välutbildade män.

Botswana är ett av få afrikanska länder som sedan självständigheten varit en fungerande demokrati, även om ett och samma parti suttit vid makten hela tiden. Botswana hade redan från början ett flerpartisystem men det var först i slutet av 80-talet som oppositionspartiet BNF (Botswanas nationella front) fick vind i seglen, och sedan dess har BDP sitt starkaste stöd på landsbygden.

Under de senaste åren har flera av de mindre oppositionspartierna fått ökad uppslutning, speciellt från folket i städerna. Men BDP:s regeringsställning har hittills varit ohotad.

Vid självständigheten 1966 var Botswana ett av världens fattigaste länder och det fanns bara en halv mil asfalterade väg och tre högstadieskolor. Men redan 1967 upptäcktes rika diamantfyndigheter och det var början på en period av ekonomisk tillväxt. Under 80- och 90-talet hade Botswana en av de högsta tillväxttakterna i världen. Även den kommersiella boskapsskötseln växte kraftigt, där nära 50 % av befolkningen har sin inkomstkälla. Men ändå bidrar jordbrukssektorn endast med ett par procent av bruttonationalprodukten.

Med politisk stabilitet och sund ekonomisk politik har Botswana på kort tid gått från att vara ett mycket fattigt land till att bli ett medelinkomstland, fullt jämförbart med vissa europeiska länder som Portugal och Turkiet.

Problem trots välutvecklat hälso- och utbildningssystem

Botswana har lyckats använda den ekonomiska tillväxten till att investera i ett välutvecklat hälsosystem och utbildningssystem.

På tjugo år har antalet analfabeter minskat från två tredjedelar till en femtedel. Över 80 % av barnen gick 2005 den sjuåriga grundskolan, och sex av tio fullföljde samma år högstadium och gymnasium. Cirka 85 % av befolkningen hade i början av 2000-talet en sjukvårdsklinik inom en och en halv mil ifrån hemmet.

I stort sett alla Botswanier har tillgång till rent vatten. Trots årtionden av ekonomisk tillväxt och stora satsningar på utbildning och hälsa lever allvarliga sociala problem kvar. Fattigdomen är utbredd och arbetslösheten hög.

Botswana har än inte lyckats utbilda den arbetskraft som de behöver. Men det största problemet är ändå HIV/aids som slår hårt mot de sociala strukturerna. Stora satsningar på informationskampanjer och tillgång till bromsmediciner har gjort att antalet aidsrelaterade dödsfall halverats mellan 2005 och 2009.

En annan stor utmaning, under 2000-talet, har varit de stora flyktingströmmarna från Zimbabwe. 2006 beräknades 200 000 Zimbabwier uppehålla sig i landet.

Den här texten är skriven av Andersons i Sverige och får ej kopieras utan vårt medgivande.